Rekordmånga lämnar PKU-registret

Ännu ett rekord slås just i dagarna. Ett rekordstort antal har på kort tid begärt utträde ur det så kallade PKU-registret. Moderata Ungdomsförbundet, MUF, uppmanar sina medlemmar att lämna registret, http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=798989.

Är detta bra eller dåligt?

Både och skulle jag vilja säga. Bra för att det visar folks engagemang i integritetsfrågor. Dåligt eftersom det riskerar, om det blir många avhopp, att utarma hela den idé som ligger bakom registret.

Vad menar jag med att PKU-registeravhoppen är ett tecken på folks engagemang i integritetsfrågor? Är det inte bara fega, ljusskygga stackare med allt annat än rent mjöl i påsen som vill undvika att finans med i registret?

Nej, så är det inte.

De senaste dagarnas diskussioner och förslag till lagändringar i syfte att ge rättsvårdande myndigheter rätt att nyttja detta forskningsregister visar ytterligare på statsmakternas förmåga att missbruka medborgarnas förtroende.

Ett i grunden mycket klokt och genomtänkt beslut för drygt trettio år sedan har givit forskningen och sjukvården en unik möjlighet och resurs, men nu kommer kraven på att registret skall användas för annat.

Det låter vackert att fler brott skall kunna klaras upp, men det är i mina ögon ingen anledning att öppna registret för annat än det det skapades för. Det är första steget i en ändamålsglidning och snart kommer vi kanske se hur registret missbrukas för alla tänkbara syften, det ena mer lovvärt än det andra…

Själv är jag gammal nog att aldrig ha lämnat prov till PKU, men mina barn har det. Jag vet faktiskt inte om jag kan begära utträde för mina omyndiga barns räkning, men jag har skickat en begäran om det idag.

Myndigheternas iver att komma åt varje del av våra privatliv skrämmer mig.

Det borde skrämma varje rättskaffens medborgare, ety vår nuvarande rättsordning är under förändring, och det är inte rakt igenom goda förändringar. Vi närmar oss ett totalt övervakningssamhälle av tidigare aldrig skådad omfattning.

Jag vill inte ha ett sådant samhälle. Jag vill ha ett öppet samhälle utan statens nyfikna ögon och öron. Mina barn skall inte växa upp in i ett, om än något föärsenat, men ändock 1984.

Så börjar det…

En värld i förändring driver fram en blogg från en som tidigare dyrt och heligt svurit att aldrig ägna sig åt dylikt.

Vad är det som får mig att skriva detta första inlägg? Vad får mig att ändra min tankar kring bloggar över huvud taget?

Jo, helt enkelt det faktum att någon måste reagera över alla vansinnigheter i vårt land. Inte för att jag är ensam om att reagera, men för att jag behöver strukturera min egna tankar kring det som händer.

Vad är det som händer, kanske den nyfikne undrar?

Nu senast är det tre saker:

1. Den redan uttjatade FRA-lagen. Risken finns att den får passera och att motståndet dör ut nu när den klubbats igenom. Det får inte hända. FRA-lagen måste stoppas.
2. Ett förslag från en estnisk dam som vill registrera alla bloggare, för att hålla internet rent… Vilket sabla trams. Det är ju för att övervaka och omöjliggöra anonymitet.
3. Datalagringslagen – all korrespondens (ja, i alla fall uppkopplingsdata) skall sparas i 18 månader. Det klubbades efter att EU, ivrigt påhejade av Bodström, genomdrivit ett direktiv.

Dessa saker sammantaget gör mig rädd. Vi lever i värld där förändringarna inte går mot det bättre.

Så vad kan man göra?

I första hand hålla sig själv upplyst, i andra hand upplysa andra och i tredje hand (och nog så viktigt) rösta på dem som vill skydda vår demokrati och personliga integriteten i samhället. Vem det nu är. Så tills det finns ett sådant alternativ måste man bilda opinion i sådan omfattning att politikerna blir sugna på våra röster…